måndag 22 februari 2016

Ull och superwash


Lillebror, två veckor, i en tröja min mamma stickat, i ett "stickigt" och helt underbart restgarn från en bohus-stickning.

Har reflekterat mer över material nu när jag stickat Glittertind i Superwash och Nördic Knitting samtidigt haft ett avsnitt om material (har beställt Nystas hampa från yll och tyll till tvättlappar, och ett hampa/ull-garn från Rowan, som jag tänker mig kan bli en Langfield-mössa). Nästa garn jag vill prova är något med nässlor i. Kanske Onions organic wool + nettles. Har klämt på det i affären och det är både glansigt och har vackra färger. Kanske det passar bra som en Docklight?

Här är dessutom ännu ett perspektiv, i en liten text från Råd&rön från 2011 om fibrer och greenwashing.

Har ju inte stickat i superwash så mycket på sistone. När jag var sticknovis och fiberalfabet blev det snarare syntetgarn än supewash, eftersom det då var garnpriset som fick avgöra. Nu tänkte jag mig att jag skulle prova lite superwashstickning eftersom jag vill göra flera plagg till mina barn, och fördelarna med superwash ser jag som barn-anpassade: maskintvätt och "mjukhet". Och jag har nu tänkt på nackdelar med superwash som jag inte hade formulerat för mig själv förut: Töjbarheten. Har förut tänkt att det ger en så fin slät yta. Men nu tycker jag det även ger ett opålitligt intryck. Jag vet inte riktigt hur spänt garnet är när jag stickar. Ibland bildas som bubblor i det stickade tyget, antagligen på grund av olika trådspänning. Det är mycket lättare att tappa maskor i superwashgarn eftersom det är så glatt och inte hakar i sina grannmaskor. Just det garnet jag använde nu är också extra slitet, luddar och en del av trådarna är nästan av. Vet att det beror en hel del på garntillverkaren, men ändå. Det är ju en slitande process att superwash-behandla. Tänker att det sällan är värt att använda superwash, just för att det obehandlade har så många fördelar i hållbahet, hållfasthet. Men är ändå nyfiken på att prova och läsa mer om jojoba-superwash-behandlat garn.

onsdag 10 februari 2016

Magpie Mittens av Marit Trudvang






Magpie Mittens av Marit Trudvang. Ett gediget mönster med bra tumkil och mönster som gör att flotteringarna ofta inte är mer än 5 maskor. Är lite ringrostig på flerfärgsstickning så nu ska jag börja göra ännu kortare flotteringar, kanske max 3 maskor. Biten med fågelfötter under tumkilen, tillsammans med mönstrets 30 varv mudd gör vantarna väl långa. Men det är ju lätt att justera. Jag hade tänkt märka vantarna med årtal och initialer men glömde det på första vanten.

Två saker är relativt nya för mig i dethär projektet: German twisted cast-on, och att göra ribbstickade ränder genom att första varvet i ny färg stickas utan aviga maskor. Tror jag hörde det i Nördic Knittings tips-avsnitt, det blev snyggt!

Jag gillar mönstret på handflate-sidan på de här vantarna, det ser kanske krångligt ut men är en upprepning av *1 röd, 1 vit, 2 röda, 2 vita*. Funderar på att göra ett par vantar där även ovansidan har det mönstret.

Garnet är Rauma finull gammelserie. Det är första gången jag använder det garnet. Det har något mytiskt över sig, i alla fall för mig som sett det användas i flera fina projekt, det verkar vara ett typiskt vant-garn, och typiskt flerfärgs-garn. Sen finns det förstås något respektingivande i att sticka i så tunt garn, men vantar är ett lagom litet projekt tycker jag. Det kommer från ett norskt spinneri och är ren ny ull med extra tvinning. Härlig stickning. Egentligen är det först när vantarna är blockade (efter den ändå hopplösa fotosessionen ovan) som garnet kommer till sin rätt. Fluffigt, nätt, men fylligt och varmt och i distinkta färger. Ny favorit. Jag behövde stickor 1.5 till mudden och 2 till resten.

tisdag 2 februari 2016

Fidra Hat






Fidra Hat av Gudrun Johnston. Stickad på 4,5 och 5 i ett svenskt ullgarn jag fått ur min mammas lager. Jag lärde mig att göra german twisted cast-on, en uppläggning som blir elastisk och ska funka bra på sock-kanter och vantar. Den är mycket lik long-tail cast-on. Ja den var väl rolig men nu är jag klar med enfärgat på stora stickor. Nu väntar pliktskyldiga ärmar på min Redy-sweater. Därefter ser jag fram emot nämnda tre vantpar, kanske kanske en Pebble Cliff hat som motvikt till mina två senaste grovstickade mössor, definitivt en Glittertind i Marius-färger och en gul Saffran.


P.S. Minns inte var jag fick tipset att ånga tofsen, pompomen. Men det funkar fint och jag tycker alltid det är roligt att få användning för knep.


måndag 1 februari 2016

Big Herringbone Cowl och tankar om ull och "mjukhet"







Big Herringbone Cowl, gratismönster från Purl Soho. Har ett sug efter snabba projekt och vintrig känsla. I en paus mellan kropp och ärm på min Redy sweater, tillåter jag mig några snabba projekt. Rensning av min att-göra-lista är min förevändning, gillar ju egentligen inte att polygam-sticka. Jag är inne på min tredje mössa, och har tre vantpar planerade. 

Herringbone stitch har jag länge velat prova. Mönstret från Purl Soho är utförligt och bra. Avmaskningsvarv och uppläggningsvarv är lite knepiga men jag tror att jag fått till dem lagom lösa. Har inte orkat blocka sjalen än, så på bilderna rullar sig kanterna men jag tror det kommer bli lagom proportioner efter badet. Cable cast-on och avsmakning har jag använt, precis som i mönstret.  

Garnet är drops andes, eftersom det går åt 500 gram och jag bara räknade det som ett mellanprojekt tänkte jag inte spendera mer på det. Det är ju väldigt mjukt, och originalmönstret använder ju också alpacka. Annars har jag en fulminant ull-romantisk period, antagligen efter Nördig Knittings avsnitt om ull. Och Clara stickars inlägg om mjukhet och superwash samt Dödergöks inlägg om stickigt garn. Skulle aldrig få för mig att se ner på någon som lider av stickigt garn. Jag är bara så glad att jag "tål" lite rivigare känsla. Och som Södergök skriver, är det nog feltänk att döma ut garn på grund av dess skicklighet eller ej. De mjuknar med tiden, om de nu är stickiga från början. Och superwashbehandlingen ser jag som ett sätt att i princip döda garnet. Att ta bort de bästa av dess egenskaper. Det är också en viktig poäng att det är så stor prisskillnad mellan olika kvaliteter, och hur knäppt det är att det är upp till konsumenten att vara insatt i hur miljöpåverkan skiljer sig åt mellan olika produkter. Har två sorters mjukt superwashgarn inköpt till två tröjor till mina små barn, men helst vill jag alltså sticka i ren obehandlad ull nu, ser framför mig hur mina stickade plagg håller i hundratals år. De tre vantarna jag planerat, har jag tänkt göra delvis för att jämföra några klassiker i ull: Rauma gammelserie, Kampes 2-trådiga, och Sandnes Tynn Merino. Vad härligt det är att sticka.